Herrgården Västra Å är en mycket vacker byggnad, med en lång och intressant historia.

 

Så vitt vi har letat reda på, startade historien med ett gammalt äkta par, utan barn, som ville ha et ståtligt ställe att leva sin ålderdom på…

- men de ville också efterlämna ett starkt minne efter sig i denna värld, så de testamenterade Herrgården, och allt de ägde, till att bli fattigstuga efter sin död.

 

Det tar lång tid att bygga ett sådant hus; teglet blev fraktat hit med häst och vagn från ett tegelbruk långt här ifrån; ett otal lass för trogna arbetshästar.

Rumfördelningen i huset var lite udda för en herrgård, men det var för att huset hade ett syfte; att bli fattigstuga när äktaparet inte längre fanns.

 

De hann aldrig flytta in; de dog innan huset stod färdig…

- därför blev t.ex. aldrig vapensköldarna överst på varje sida av fasaden målade; enbart en tredimensionellt relief av sköldarna synes i teglet, inom en stor vit cirkel.

 

Och för att de inte hann flytta in, startade byggnaden som fattigstuga, enligt det testamente som fanns, när den stod färdig 1902.

 

1933 fanns inga fler pengar i testamentet att driva fattigstuga för.

En ny alkoholistlag från 1931 började tillämpas i 1932, nya platser för behandling av alkoholister behövdes, och 10 november 1933 konstituerades en stiftelse på Örebro Slott med syfte att ta hand om sådana, med landshövding Bror C Hasselrot som ordförande.

Namnet blev ”Stiftelsen Åsbrohemmet”; man gick helt bort ifrån namnet Herrgården Västra Å.

 

Namnet "Herrgården Västra Å" skulle de nästa 53 åren bli glömd; den vackra byggnaden blev nu känd som alkoholistanstalt under ett helt annat namn:

Först som ”Stiftelsen Åsbrohemmet” under många år, fram till 1982; då övertog Örebro läns landsting ruljansen och staten tog sin hand helt bort från driften…

- men fortfarande blev byggnaden kallat ”Åsbrohemmet”.

Den blev under dessa åren antagligen världens största alkoholistanstalt, och började tidligt med grupp- och familj-terapi; redan på 1950-talet.

 

Under dessa åren blev huvudbygganden förlängt i bakkant, östra och västra flygel tillbyggda, inkluderat det som i dag är ”den eleganta balsalen”, och en hel liten ”by” växte upp omkring; allt tillhörande behandlingshemmet.

Det som kallas ”lågdelen” (östra flygeln) kom till 1959, ursprungligt som sjukavdelning.

Västra flygeln blev byggt i 2 omgångar; först kom ”6-kanten” (1953; byggt som ny stor matsal, och samtidigt flyttat köket upp från källaren till där stora baren finns i dag), sen kom det som nu är reception, personalutrymmen och kök ovanpå (tillkom 1979)

 

Det mesta av arbetet i området, både det dagliga och nybyggnad, blev utförd av intagna. Och enligt ”Boken om Åsbrohemmet” (ISBN 91-7970-349-6), skriven av Börje Holm på uppdrag av landstingets socialförvaltning, var allt ”jätteväl”, de intagna var lyckliga, och mycket nöjda med sitt arbete och sitt uppehåll (s.71 och 83/84 i boken).

Men vi tror inte allt var så ”gloria” som framställd i boken; under renoveringen hittar vi handskriva pappersbitar, träbrädor och annat gömd i väggarna, der de intagna har skrivit sina högst personliga noteringar och kommentarer om personalen, om direktören, och om de regler och förordningar de lever under.

 

Det som i dag är känd som ”stugbyn” var Rockhammarhus levererat 1956, som boende för flera intagna; anstaltshumorn döpte dom genast till ”kongohyddorna” p.g.a. högt uppdragna och brant sluttade tak. De blev byggda med vattenburen golvvärme redan -56; spillvärme från ångtvätteriet blev använd på ett (den gången) särdeles nytänkande sätt.

 

30 juni 1987 blev byggnaderna såld till ”Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet” (LP-stiftelsen), och de hållt kvar namnet ”Åsbrohemmet”.

Stiftelsen sade sig kurera och rehabilitera alkoholister, narkotikaberoende, frigivna fångar och deras familjer med hjälp av Gud; ”Jesus i stället för flaskan” var arbetsmodellen.

LP-stiftelsen gick i en strategisk konkurs i 1998, att ”älska din nästa” var plötsligen inte så viktigt; en morgon kom de bara inte på jobb, och alla intagna stod ensamma kvar. Planerna var eventuellt att köpa stället tillbaka för en symbolisk summa, och på det sättet slippa från skulderna. Men det godtog inte kommunen, och egendomen såldes på exekutiv auktion; därmed var ”Åsbrohemmet” historia.

 

När vi övertog fastigheten 1 juni 2006, hittade vi otroliga mängder av papper från LP-stiftelsen gömd i olika utrymmen i källaren; kartong på kartong med patientjournaler, styrelsenoteringar, interna protokoll, och annat som hade legat och skräpat sedan konkursen, trots andra ägare av byggnaden i mellantiden.

Att hitta så personliga papper som t.ex. patientjournaler, kändes inte gott, och vi har hållit stora brasor bakom huset för att bli av med grejorna; vi litade inte på att någon kunde ta riktigt hand om detta, när ingen hade gjort det på 10 år.

 

Efter LP-stiftelsen hade den vackra Herrgården en orolig tid; det var företagshotel, olika loppmarknader, stora discos, o.s.v.

Utskänkningstillståndet till davarande ägare drogs in 2002/2003, enligt beslut p.g.a. bristande förmåga att rätta sig efter regler.

Dessa ägarna gjorde en stor sal på andra våningen för att hålla sina discos…

- de tog bort våningsskiljet upp till f.d. kontor och personalmötesrum, så att det blev en riktig festsal med dubbel takhöjd, i rustik stil.

Här finns DJ-box högt uppe på norra väggen, med översyn över lokalen. En ”VIP-hylla” med öppen spis står kvar på rester av det gamla golvet på södra väggen, och utgör tak över baren.

 

Efter stängningen av detta, stod Herrgården åter i stort sätt tom, tills vi övertog; dock var i drift.

Enligt folkbokföringen bodde 11 människor i huvudbyggnaden, men de måste ha varit rätt så osynliga, för vi hittade dom aldrig.

 

Vi vill sätta Herrgården Västra Å tillbaka i ett ståtligt skick, och erbjuda kurs, konferens, sällskapslokaler och övernattning i avslappnande och historiska omgivningar.

Vi provar att återställa den emot sitt ursprungliga skick, samtidigt som vi uppdaterar säkerhetsmässigt för att få myndigheternas godkännande för vår verksamhet.